Château – VINSPELET (Casper)


Fakta:
Antal spelare: 2-6 deltagare
Ålder: Vuxenspel
Speltid: 90 minuter
Innehåll: Spelplan, 12 spelpjäser, 84 vinkort, 84 druvkort, 56 händelsekort, årgångstabell, 2 förflyttningstärningar, 2 årgångstärningar, regelhäfte
Konstruktör: Sverker Haraldsson

Man skall inte göra alkoholreklam till minderåriga men undantaget speltemat och omslagsbilden på några flaskor vin finns här faktiskt inget som motiverar benämningen vuxenspel på detta. Så länge du kan läsa och förstå de relativt enkla reglerna handlar Château-Vinspelet i princip bara om att kasta tärning. Du skall typ köpa och sälja specifika viner och tillhörande druvkort och försöka samla dem i par, en speciell vinsort och dess matchande druva. Spelet är slut när någon spelare fått ihop 6 sådana par (här kallade agenturer), representerade minst 5 olika vinproducerande länder. Då vinner sedan spelaren vars samlade agenturer, kontanter och övriga spelkort är värda mest.

Spelplanen har en slinga med 64 möjliga fält att besöka (varje spelares Vinhandlare går runt, runt medurs utifrån utfallet från två vanliga tärningar). De fyra hörnrutorna ger dig efter passage ett Händelsekort som på något sätt låter dig manipulera en Inköparpjäs, tvingar dig eller någon annan att få eller betala en slant, eller kanske gör ett visst lands viner mindre värdefulla. Eller så måste någon kanske lämna åter ett valfritt druvkort osv. Kort sagt, en slumphändelse som bryter lite mot grundreglerna.

Övriga fält avbildar flaggor för olika vinproducerande länder (15 stycken) och sedan efter varje flagga kommer ett enda eller upp till hela 14 (som i Frankrikes fall) fält med rutor för olika vinregioner inom respektive land. Inom varje vinregionsruta finns sedan 1-3 olika viner namngivna att välja att ”köpa in” och samla på.

Du får i din tur köpa ett av vinerna från rutan du står på, och för att bilda ett par (dvs. en agentur) måste du senare lyckas återvända till exakt samma ruta där du köpte vinet för att också inhandla matchande druva (druvkort). Alternativt gör du tvärtom, köper druvkortet först och vinet därefter, (och det kan vara smartare för läs strax vad som händer om du landar på en flaggruta) men alltid endast ett inköpt kort i taget från där du står med din Vinhandlarpjäs.

Det här innebär givetvis att somliga druvkort eller vinkort med för den delen kan vara köpta av olika spelare så att ni faktiskt har varsin del av ett matchande par. Då infinner sig möjligheten att med andra spelare också göra affärer, dvs. köpa, sälja, byta Vinkort, Druvkort, Agenturer och Händelsekort med dina motspelare fritt efter behag.

Du börjar spelet med 3 olika vinkort och 100.000 kr i kontanter. Mer pengar att spendera får du enkelt genom att landa på flaggrutorna. Besök en och få 15.000 nya kronor. En flaggruta kan som en bonus också låta dig köpa ett slumpvis draget vinkort från det aktuella landet. En riktigt fin bonus kan jag tycka!

Inköparen ja, visst har jag redan nämnt en Inköparpjäs? Varje spelare har en sådan också, placerad någonstans på en världskarta. Han far runt över hela världen och hans olika placeringar anger hur mycket extra (utöver vin- eller druvkortets ordinarie kostnad) du måste betala för att få köpa ditt kort i din tur.

Du kan få en extra avgift på endera av tre nivåer. Handla nya viner och druvkort inom det land där Inköparen står +1000 kr, handla inom regionen (ungefär motsvarande världsdelen) +3000 kr, handla globalt +5000 kr. Kort sagt man flyttar runt den där pjäsen också och slantar upp några sedlar till...

Ytterligare några extra regler innebär t.ex.: att du kollar exakt hur exklusivt vin du införskaffat när du fixat en agentur. Du slår tärningar för att se om ditt vin är av en dålig, neutral eller riktigt bra årgång. Naturligtvis blir det bättre bonuspengar ju finare årgång, på samma sätt som värdet på olika agenturer varierar beroende på land, region, druva etc... Med det sagt är en agentur i spelets slut inte alltid värd lika mycket som en annan agentur.

Två eller flera spelare på samma ruta innebär att en exklusiv vinprovning skall äga rum där spelaren med de mest värdefulla agenturerna står för notan. Du kan även ofta få ett extra gratis förflyttningssteg till en angränsande vinruta om det skulle vara gynnsamt för dig. På respektive vin- och druvkort står därtill korta verkliga fakta om aktuell produkt om du skulle vara intresserad av det.

Château – Vinspelet må se ut att rikta sig till en mogen, mer vuxen publik, men faktum är att detta spelmässigt är ett synnerligen simpelt spel med frekvent tärningskastande som främsta inslag.

Det är tur och ibland ett extra bonussteg som avgör var du hamnar, det är andra tärningskast som avgör om ditt vin är bra eller dåligt och därmed ger dig 40- eller bara 10-tusen kronor i bonus. även vinkorten varierar i värde mellan 10- och 30-tusen styck och följaktligen agenturerna i motsvarande storleksordning.

Det konstanta flyttandet på den lilla Inköparpjäsen mellan olika länder på världskartan känns som ett extra onödigt slumpmoment för att få betala ytterligare 1000–5000 kronor och du kommer säkert att få svårt att kunna läsa alla nödvändiga namn på olika viner på respektive ruta spelplanen runt. Informationen om olika viner och druvsorter som också medföljer känns som överkurs, ja rentav ett lite konstigt inslag. är du vuxen och vinintresserad läser du kanske texten med viss nyfikenhet men finner möjligen själva spelandet, tärningskastandet, slumpinslaget måttligt roande.

Uppskattar du jakten på seger, tärningskastandet, pengarna och pjäsförflyttandet hit och dit är du kanske lite yngre och då säkerligen rätt ointresserad av att läsa om Muscat- eller Rieslingdruvor eller ett fylligt rött Bulgariskt vin från Suhindol-distriktet. Av någon oklar anledning är stora vinländer som Chile och Sydafrika inte ens representerade i spelet.

Men visst, som sällskapsspel betraktat funkar faktiskt Château-Vinspelet fullt tillfredsställande om man är inställd på ett tärningsspel där man typ samlar pengar och köper allt man kan. Om barnen söker ett alternativ till Monopol kan man testa detta istället. Visst har vinerna utländska namn men i övrigt är ju spelet på svenska. Nej, det var så sant, barnen skulle ju hålla sig borta från allt vin... Hm, men vem är då egentligen sugen på detta spel?

Reglerna är tydliga, spelmaterialet helt okej med många och stora papperssedlar, fina tärningar och en mängd spelkort. Spelplanen är inte ful men måhända lite svårläst. Visst blir det ett medelbetyg på detta för ett inledande parti men skall betygstrean justeras efter ett antal spelade partier är tvåan säkerligen närmre än en fyra.